Svensk ordbok 2009, webbversion

sö`ka sig verb sökte sökt, pres. söker sök·er●ofta med partikel, t.ex.fram, in (trevande) försöka förflytta sig i viss riktning NollJFRcohyponymta sig 3 söka sig fram på snåriga stigar○äv. i fråga om social om­givning e.d.söka sig till jämn­åriga○äv. bildligt om icke-levande före­teelseljuset sökte sig in genom springornasöka sig (fram/in) ngnstans, söka sig till ngn/ngtsedan 1666Subst.:sökande